...och orangegula krasse i köksfönstret. Nu börjar naturens färgskala tona över i en vacker ockrakulör. Känner ingen sorg utan glädje av att kunna se och njuta av allt det vackra som naturen bjuder på.
Jag tänker ofta på det min gamla morfar sa då han fick problem med synen på slutet av sin levnad: "nog vetchja he ska gå, jag har ju sitt mycke ja..."

Idag måste jag försöka åka fram och handla. Kylen är heltom...håret är superskitigt och golvet fullt med sopor. Behöver en hushållsnära tjänst NU!