Så fort vi kommer in i mars så tänds hopppet. En liten strimma av ljus tänds i ögonen på folk. Det syns. En gladare stämning känns av. Snart kan man så fröer, som man förvisso hatar ganska snart och förbannar sin dumhet och lovar sig själv att aldrig mer fastna i fröförsäljarnas nät. Fast det är ju så roligt att se hur det gror och växer! hehe...
Om en vecka tänds mitt hopp.
Om en vecka börjar det spritta i min kropp.
Ljuset ger mig glädjen tillbaka.
Det är mycket man har fått försaka
denna långa kalla vinter med snö och is.
Känner att jag måste fira på något vis.
Ska nog plocka in ett fastlagsris...
(eller svulla i mej en semla som en riktig gris...)

soon very soon!