...ja, herregud hur det snoras och hostas härhemma...Martin kom hem hit igår em och är kvar fortfarande...han låter värre än värst, förståss. Mitt huvud sprängvärker hela tiden, hans käke håller på att värka av...Jag kom på den lysande iden att knyta fast en varm vetekudde runt käken med en rosa scarfs (han blev jättesöt) men det hjälpte föga..Jodå, så att det är bara att lulla på i ullstrumporna, dricka honungsvatten, käka alvedon och köra Anne på Grönkulla-racet...

Önskar:
Att jag är frisk i morgon
Att Anne på Grönkulla gick non stop
Att jag hade lite mjukare snorpapper
Att inte glöggen tagit slut...